Kroppar och nya begrepp

I veckan var jag och såg utställningen Body Worlds på Tom Tits Experiment som innehåller ett antal döda och plastinerade människokroppar. Innan den försvinner (25 november om den inte blir förlängd) planerar jag även att ta med mig några elever dit, då jag tyckte att utställningen var mycket lärorik.

Body Worlds Exhibit San Diego 2009 By Pattymooney (Own work) [CC-BY-SA-3.0 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0) or GFDL (http://www.gnu.org/copyleft/fdl.html)], via Wikimedia Commons

Speciellt gillade jag att de hade preparerat fram och hängt upp en kropps nätverk av de blodkärl som kallas artärer. Hjärtats kranskärl visades bra. Pedagogiskt var också att i en monter fanns en persons nervsystem med de perifiera nerverna uppnålade utifrån ryggraden. Ingen av kropparna hade sin hud kvar. Istället syntes muskelvävnaden, senor och leder tydligt. Det fanns en klar koppling till sjukdom och hälsa. En rökares svarta lungor visades, liksom en förfettat blodkärl och många andra sjukdomstillstånd. Det utställningen absolut ger en bild av, är hur komplicerat uppbyggd kroppen är inuti. Och hur fantastiskt det är att allt ändå fungerar och att kroppen inte är ännu mer sårbar än den är. Utställningen kändes inte särskilt äcklig eftersom kropparna hade behandlas med plast som trängt in i cellerna. De bestod alltså av plast till stor del. Det som var mest udda var rummet med foster och en gravid kvinna.

Men riktigt obehaglig var den unga kvinna som, trots tydliga skyltar med förbud mot fotografering av respekt mot de döda och deras anhöriga, ändå smög omkring och fotade närbilder av de utställda kropparna (som säkerligen sedan skulle läggas ut på sociala media). Smaklöst. De bilder jag visar här är inte tagna på utställningen utan från Wikipedia.

Plastinated hand San Diego 2009 By Pattymooney (Own work) [CC-BY-SA-3.0 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0) or GFDL (http://www.gnu.org/copyleft/fdl.html)], via Wikimedia Commons

Till utställningen finns en studenthandledning.

Nu i veckan rapporterades på nyheterna att barn lär sig bland annat främmande språk bättre om undervisningen delvis har inslag av utepedagogik.

En hypotes jag har är att man också lär sig nya naturvetenskapliga begrepp bra om undervisningen har inslag verkliga upplevelser (och då menar jag inte komplicerade laborationer med tidsbrist) alternativt bilder, samt gott om tid för muntlig diskussion av dessa. För då finns det något tydligt att bygga diskussionen på, jämfört med om man utgår från en skriftlig eller muntlig frågeställning och i den muntliga diskussionen används förhoppningsvis de naturvetenskapliga begreppen. En upplevelse kan ju till exempel vara utställningen som jag berättar om ovan. Nedan några bilder det också brukar kunna bli  diskussion runt.