Friday, May 19, 2017

Äntligen testats mina kunskaper del 2

Nu är det strax dags att börja sommarjobbet, att rätta kemiprov från Cambridge på distans.

Tänkte berätta om hur det gick till med förberedelserna.
Först fick jag träna mig att använda den digitala plattformen. Sedan läsa om deras syn på bedömning. När studenterna skrivit provet fick jag studera provet, några provsvar och en preliminär rättningsanvisning. Sedan skickade jag in mina kommentarer.


Nu ska det hållas ett möte där allas kommentarer gås igenom. En ny rättningsmall utarbetas. När denna är klar ska jag få rätta några övningsprov och jämföra min rättning med hur de ansvariga har rättat. Sedan är det dags för mig  att testas. Jag ska rätta ett antal prov och rättningen ska sedan godkännas innan jag kan fortsätta med resten. Under själva rättningen görs det också kontinuerligt stickprov för att testa kvalitén på hur jag bedömer. Det finns en chatt i plattformen som gör att man lätt kan dela ett svar som man är osäker på och få hjälp.

Jag tycker det är rätt så fantastiskt att för en gångs skull bli  utvärderad i läraryrket.
Visserligen har jag ju fått lektionsbesök genom åren men framförallt är det då hur jag möter elever som bedöms. Inte hur jag till exempel bedömer, eftersom det sällan är någon lärare eller ämneskunnig som gör besöken.

Nu ska jag bara verkligen hitta bästa arbetsplatsen för att det ska bli kul att jobba sen. Då det är på distans kan jag ju välja fritt. Trädgården, stranden, soffan, biblioteket, café?

By Hansueli Krapf [CC BY-SA 3.0 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0)], via Wikimedia Commons

Sunday, January 29, 2017

Äntligen testades mina ämneskunskaper

Utsikt från fönstret Eget foto
Är på semester i Spanien (mitt under terminstid 😎) och det här är min utsikt från fönstret just nu.

Jag sökte innan jul, ett jobb i England. Distansundervisning på deltid . Det var så trevligt för de testade ämneskunskaper och bedömning! Det har jag aldrig varit med om i en svensk rekryteringsprocess. I Arete meriteringssystem testas inte heller ämneskunskaper vad jag vet. Obegripligt, det borde vara själva grunden. Det kan ju inte vara alltför svårt att sätta ihop test i stil med elevernas nationella prov, men för lärare.

Jag sökte jobbet i England för att kunna dryga ut föräldrapenningen och kunna stanna hemma så mycket som möjligt på föräldraledighet. Och för att jag ville testa något nytt för att utvecklas-
i somras bloggade jag så här:
Ska jag nöja mig med denna nivå (för de kommande 25 åren) eller försöka gå vidare på något sätt? Och hur då i så fall?  Jag har inget intresse av att lämna klassrummet för att till exempel jobba fackligt, forska, lägga schema, bli förstelärare eller rektor. Det enda jag vill hålla på med i längden på 100% är just undervisning. 
Testerna gick ut på att jag fick bedöma ett antal gamla provsvar både i kemi och biologi. Det var intressant att se både nivån på provet och hur deras digitala system såg ut. Rättningen i biologi gick mindre bra men i kemi gick det bra. Jag fick jobb i kemi vilket jag är väldigt glad för.  Det ska bli en intressant erfarenhet som jag tror att jag kommer att ha nytta av i mitt vanliga jobb. Fortsättning följer...




Saturday, October 22, 2016

Pusselbitar att foga in i undervisningen från seminariet Planetens Hälsa

I veckan var jag på seminariet Planetens Hälsa, anordnat av konsumentföreningen i Stockholm. Det var faktaspäckat, fullsatt och proffsiga föredragshållare som pratade ca 20 min var, Frågor ställde publiken via twitter och allt filmades och återfinns nu på Youtube. (Skillnad mot när jag för mer än 20 år sedan deltog i seminarium på temat Agenda 21. På den tiden var det så mycket mera flummigt och romantiskt kring miljöfrågorna upplever jag)

Särskilt intressant var ett föredrag om plast. Jag har tyckt att plast är ett material som nästan borde sluta användas men fick lov att ändra min uppfattning lite efter denna presentation. Fakta som jag ska ta med mig i min undervisning.



Och sen den fantastiskt rolige föreläsaren Svante Axelsson, numera regeringens samordnare för ett fossilfritt Sverige. Är du också lärare som undervisar om hållbarhetsfrågor? Se det här klippet. Vi kan absolut inte stå och mässa domedagsprofetior i klassrummen, det leder ingen vart! Istället bör vi, liksom Svante, fokusera på möjligheter och det positiva.






Tuesday, September 27, 2016

Jag är eleven som gett upp

Jag har, som de flesta, motivation att lära saker som är viktigt för mig. Att lära i allmänhet, är jag mindre intresserad av. Det finns det så mycket information och kunskap, omöjligt att ta till sig allt. Snart är livet slut. Vad göra av tiden man har innan dess?

Det jag allra helst skulle vilja lära mig är att bli så bra lärare som möjligt. Därför passade jag på att anmäla mig till en fördjupningskurs i naturvetenskapens didaktik, nu under min föräldraledighet. Dock med en viss skepsis, kommer kursen verkligen att lära mig något vettigt?

Redan under första lektionerna bekräftas min oro. Jag får ingen känsla av att kursen kommer att göra mig till en bättre lärare. En man håller en föreläsning. Envägskommunikation. Jag är inte inblandad. Vad ska jag med den här informationen till, tänker jag medan han föreläser. Tappar koncentrationen. Vill impulsivt ta upp mobilen för att göra något vettigare, kolla mail till exempel eller planera matinköp. Men det gör jag inte just då, artig som jag är. Men sen hoppar jag också av kursen.

By Andrikkos (Own work) [CC0], via Wikimedia Commons

Hur är det för dagens gymnasieelever? Känner de förtroende för sina kurser och lärare? Eller känner de ett främlingsskap som jag, på didaktikkursen?

Min erfarenhet och övertygelse är, att hos de gymnasieelever, som har förtroende för att kursen och läraren klarar att förvalta deras tid väl, så finns det också fokus. Oavsett om det finns mobiler i klassrummet eller inte. Det gäller alltså att jobba hårt på att få till det förtroendet.

Jag kommer aldrig att glömma professorn som befallde mig att fälla ihop min laptop innan hon skulle börja föreläsa. Som hon sänkte sin egen pondus och mitt förtroende för henne med den kommentaren. Som om hon visste att det hon hade att säga, inte kunde tävla med vad hon nu trodde fanns där i laptopen. Det  fick mig att förvandlas från hennes kanske mest intresserade student (som för övrigt använde datorn till att samla bakgrundsinformation om det föreläsningen skulle handla om) till ett tjurigt barn som inte lyssnade till resten av vad hon sedan sa.

Rubriken till detta inlägg med anledning av en artikel i  Svd "Jag är läraren som gett upp"






Wednesday, August 10, 2016

Bok som belyser problem med vetenskap

By Kajsa Hartig [CC BY 2.0 (http://creativecommons.org/licenses/by/2.0)], via Wikimedia Commons

En bok har jag läst under sommarlovet, nämligen Ett sötare blod - om hälsoeffekterna av ett sekel med socker. Boken är skriven av Ann Fernholm, vetenskapsjournalist och doktor i molekylär bioteknik.

Här kan du se Ann Fernholm berätta om boken.

Jag gillade boken eftersom den innehåller mycket naturvetenskap samtidigt som den är ganska lättläst. Förklaringar förenklas inte. Det som är mest intressant i boken är att den tar upp svårigheterna med kostforskning. Det ligger inga stora pengar i det eftersom det inte går att ta patent på en viss kost. Patienter med livsstilssjukdomar ges vetenskapligt testade läkemedel av vården - som ju vill vara vetenskaplig. Ifall större summor pengar satsades på kostforskning kanske personerna skulle slippa äta så mycket läkemedel.
När jag undervisar om vetenskaplig metod brukar jag ta som exempel den gamla huskuren, att äta hela vitpepparkorn mot magsjuka. Eleverna får förklara hur de skulle utforma en klinisk studie som testar effekten av vitpepparkornen. I detta sammanhang brukar jag nämna problemet med att huskurer som denna kanske aldrig får genomgå en riktig vetenskaplig studie, eftersom det inte finns någon ekonomisk vinst i det.