Saturday, October 22, 2016

Pusselbitar att foga in i undervisningen från seminariet Planetens Hälsa

I veckan var jag på seminariet Planetens Hälsa, anordnat av konsumentföreningen i Stockholm. Det var faktaspäckat, fullsatt och proffsiga föredragshållare som pratade ca 20 min var, Frågor ställde publiken via twitter och allt filmades och återfinns nu på Youtube. (Skillnad mot när jag för mer än 20 år sedan deltog i seminarium på temat Agenda 21. På den tiden var det så mycket mera flummigt och romantiskt kring miljöfrågorna upplever jag)

Särskilt intressant var ett föredrag om plast. Jag har tyckt att plast är ett material som nästan borde sluta användas men fick lov att ändra min uppfattning lite efter denna presentation. Fakta som jag ska ta med mig i min undervisning.



Och sen den fantastiskt rolige föreläsaren Svante Axelsson, numera regeringens samordnare för ett fossilfritt Sverige. Är du också lärare som undervisar om hållbarhetsfrågor? Se det här klippet. Vi kan absolut inte stå och mässa domedagsprofetior i klassrummen, det leder ingen vart! Istället bör vi, liksom Svante, fokusera på möjligheter och det positiva.






Tuesday, September 27, 2016

Jag är eleven som gett upp

Jag har, som de flesta, motivation att lära saker som är viktigt för mig. Att lära i allmänhet, är jag mindre intresserad av. Det finns det så mycket information och kunskap, omöjligt att ta till sig allt. Snart är livet slut. Vad göra av tiden man har innan dess?

Det jag allra helst skulle vilja lära mig är att bli så bra lärare som möjligt. Därför passade jag på att anmäla mig till en fördjupningskurs i naturvetenskapens didaktik, nu under min föräldraledighet. Dock med en viss skepsis, kommer kursen verkligen att lära mig något vettigt?

Redan under första lektionerna bekräftas min oro. Jag får ingen känsla av att kursen kommer att göra mig till en bättre lärare. En man håller en föreläsning. Envägskommunikation. Jag är inte inblandad. Vad ska jag med den här informationen till, tänker jag medan han föreläser. Tappar koncentrationen. Vill impulsivt ta upp mobilen för att göra något vettigare, kolla mail till exempel eller planera matinköp. Men det gör jag inte just då, artig som jag är. Men sen hoppar jag också av kursen.

By Andrikkos (Own work) [CC0], via Wikimedia Commons

Hur är det för dagens gymnasieelever? Känner de förtroende för sina kurser och lärare? Eller känner de ett främlingsskap som jag, på didaktikkursen?

Min erfarenhet och övertygelse är, att hos de gymnasieelever, som har förtroende för att kursen och läraren klarar att förvalta deras tid väl, så finns det också fokus. Oavsett om det finns mobiler i klassrummet eller inte. Det gäller alltså att jobba hårt på att få till det förtroendet.

Jag kommer aldrig att glömma professorn som befallde mig att fälla ihop min laptop innan hon skulle börja föreläsa. Som hon sänkte sin egen pondus och mitt förtroende för henne med den kommentaren. Som om hon visste att det hon hade att säga, inte kunde tävla med vad hon nu trodde fanns där i laptopen. Det  fick mig att förvandlas från hennes kanske mest intresserade student (som för övrigt använde datorn till att samla bakgrundsinformation om det föreläsningen skulle handla om) till ett tjurigt barn som inte lyssnade till resten av vad hon sedan sa.

Rubriken till detta inlägg med anledning av en artikel i  Svd "Jag är läraren som gett upp"






Wednesday, August 10, 2016

Bok som belyser problem med vetenskap

By Kajsa Hartig [CC BY 2.0 (http://creativecommons.org/licenses/by/2.0)], via Wikimedia Commons

En bok har jag läst under sommarlovet, nämligen Ett sötare blod - om hälsoeffekterna av ett sekel med socker. Boken är skriven av Ann Fernholm, vetenskapsjournalist och doktor i molekylär bioteknik.

Här kan du se Ann Fernholm berätta om boken.

Jag gillade boken eftersom den innehåller mycket naturvetenskap samtidigt som den är ganska lättläst. Förklaringar förenklas inte. Det som är mest intressant i boken är att den tar upp svårigheterna med kostforskning. Det ligger inga stora pengar i det eftersom det inte går att ta patent på en viss kost. Patienter med livsstilssjukdomar ges vetenskapligt testade läkemedel av vården - som ju vill vara vetenskaplig. Ifall större summor pengar satsades på kostforskning kanske personerna skulle slippa äta så mycket läkemedel.
När jag undervisar om vetenskaplig metod brukar jag ta som exempel den gamla huskuren, att äta hela vitpepparkorn mot magsjuka. Eleverna får förklara hur de skulle utforma en klinisk studie som testar effekten av vitpepparkornen. I detta sammanhang brukar jag nämna problemet med att huskurer som denna kanske aldrig får genomgå en riktig vetenskaplig studie, eftersom det inte finns någon ekonomisk vinst i det.

Monday, July 25, 2016

Drönarperspektivet

Hushållet har införskaffat en drönare.



Filmen ovan har drönaren spelat in och den visar området där vårt hus ligger. Det brukade vara mera skog men nu har skogen intill delvis blivit nedhuggen som syns på filmen. Troligen ska Södertälje och Salems kommun bygga över tre hundra hus på den tidgare skogsmarken. Bara för några år sedan när Stockholms stad sålde marken, fanns starka rekommendationer att skogen skulle få finnas kvar. På skogskartan kan alla gå in och titta på skogsområden och få veta till exempel om skogen är skyddsvärd.
Skärmdump från skogskartan över mitt närområde

Områdena inringade med rött ovan är skyddsvärd natur, så kallade nyckelbiotoper, särskilt viktiga för ekosystemen och den biologiska mångfalden. Förlusten av biologisk mångfald är kanske det största hotet mot mänskligheten som finns. Den störst orsaken till att biologisk mångfald minskar är att livsmiljöer försvinner (till exempel vid bebyggelse).

Filmen visar även lite av det jordbruk som finns i närheten där jag bor. Jordbruken kring Bornsjön bedrivs ekologiskt. I år är visa av åkrarna speciellt fina, då man bland annat odlar klöver och lin. I ett ekologiskt jorbruk varieras växtföljden på åkrarna så det är olika från gång till gång.

Lin Eget foto

Drönaren ute och flyger Eget foto



Monday, July 4, 2016

Hur gå vidare men fortfarande undervisa?

Då har det blivit sommarlov och dags för reflektion, att sammanfatta läsåret. Som alltid var det stressigt i perioder. Men som oftast, ett drömyrke. Det var läsår nummer 11 för min del och tycker att jag är säker på det jag gör nu.
Klipp från årets utvärdering av min favoritkurs.


Så här tyckte eleverna om kursen:




..och så här tyckte de om min insats som lärare:




Och sen?


Ska jag nöja mig med denna nivå (för de kommande 25 åren) eller försöka gå vidare på något sätt? Och hur då i så fall?  Jag har inget intresse av att lämna klasrummet för att till exempel jobba fackligt, forska, lägga schema, bli förstelärare eller rektor. Det enda jag vill hålla på med i längden på 100% är just undervisning. Ämnet. Didaktik. Vara lärare. Bli så bra som möjligt. Nå ut till så många som möjligt i vad jag tycker är otroligt viktig och rolig kunskap.
Förra året bytte jag tillfälligt skola för att få nya perspektiv men det blev ungefär samma sak ändå. Trevligt dock eftersom man fick träffa lite nya kollegor och få jobba i en ny miljö.

Nu ska jag vara mammaledig året som kommer så då finns det tid att fundera.

By Diana Koehne on Flickr