Jag är för tillfället helt insnöad på ämnet.
Dels minns jag att jag som tonåring av fri vilja plöjde en lärobok i naturkunskap på en segelsemester. Det är oklart hur jag fick tag i den där boken. Jag läste själv inte ämnet i gymnasiet eftersom det inte ingick på naturvetenskaplig linje där man istället läste biologi, kemi och fysik. Jag kommer ihåg att jag upplevde den boken som en av de bästa böcker jag någonsin läst. ♥ Den förklarade sammanhang som jag aldrig tidigare förstått i biologi, kemi och fysik.
Dels minns jag en helt bisarr inledande formulering i en av de kemiböcker jag använt i undervisning:
Kemi är ett roligt och spännande ämneEn av mina elever var så arg på den där formuleringen. Det här ska vara en faktabok, den ska inte tala om för mig vad jag ska uppleva, menade han. Jag kan inte annat än att tycka att han hade rätt där.
Jag minns också tydligt att jag redan i högstadiet ville skriva om NO-böckerna så att de blev bättre. Och som examensarbete i lärarutbildningen prövade jag om det gick att ersätta en lärobok med Internet.
Jag kommer också att tänka på den lärobok jag har just nu i min undervisning. Hur elever kämpar med att förstå vad det egentligen är de ska kunna.
-Är det viktigt att kunna amiralfjäril?
-Nej, det är bara ett exempel *host, kanske inte det bästa, eftersom ingen känner igen den sedan tidigare* på en art för att illustrera en näringskedja.
Ordet närsalter gödslas det med i de läroböcker jag har i jobbet just nu. Närsalter, närsalter, närsalter hela tiden i olika sammanhang och ingenstans i boken får begreppet sin förklaring. Som om det vore ett ord som alla självklart var förtrogna med. Och druvsocker och glukos om vartannat, kan man inte bestämma sig för endera?
.jpg)
