Nytt sätt att organisera, bli uppdaterad och få överblick

En personligt utformad startsida i webbläsaren tycker jag är viktig att ha, för att organisera sig, hålla sig uppdaterad från flera håll och för att få överblick. Att ha Facebook, Twitter eller Blogger som förstasida blir för smalt, då skulle jag missa information. Att ha Googles startsida blir för krångligt då jag måste klicka vidare innan jag ser något.

Länge har jag haft iGoogle som startsida. Där har jag haft utvalda nyhetsflöden, länkar, några få anteckningar, kalender och några andra verktyg. Utan denna startsida min tillvaro på Internet blivit för splittrad. Så här kunde iGoogle se ut:

Nu kommer  tjänsten iGoogle att försvinna från och med den 1 november.
Istället för iGoogle kommer jag att använda tjänsten Google Sites. På Google Sites går det bra att lägga till kalender, RSS-flöden, text, länkar och så vidare. På startsidan lägger jag enbart sådant som jag ofta använder (dagligen).
Så här ser ny sidan i Google Sites ut, som jag ska ha istället för iGoogle:

För sådana anteckningar som jag vill komma ihåg men som jag inte behöver för jämnan använder jag istället tjänsten Evernote.

Har du något annat tips än ovanstående?

Läge för beprövade knep

Här kan du se hur snabbt Wikipedia byggs upp och inse att det blir svårt att tävla med denna faktabank så länge som de kan hålla den takten.
.
Jag har, efter sommarkursen skrivit lite på wikipedia, påbörjat sidor om näbbstarr och repestarr för de fanns inte ens med, samt bidragit med en bild av ängsstarr för det saknades.  Kul att kunna sätta sådana digitala fotspår och att omsätta sommarkursens innehåll i handling.

Näbbstarr eget foto

Jag skulle vilja skapa fler starrartiklar men nu har ju jobbet rivstartat efter semestern med allt sitt inledande energislukande men rätt trevliga kaos. Livet handlar återigen verkligen mest om att göra det man måste för att allt ska bli hanterbart och mindre om att fördjupa sig i sina intressen.

Idag:

07:00 på plats på jobbet.
09:00 Dagens första planering faller som ett korthus eftersom den hängde på att vissa av elevdatorerna skulle fungera som de skall. Plan B, jag lånar ut min egna dator vilket leder till att nästan timmes planering spricker eftersom den hängde på att jag hade min dator. Plan C..Sedan som att spela ett stressigt dataspel fast på riktigt och mer oförutsägbart, tio timmar i sträck. En kamp mot klockan och en kamp för att hantera kaos. En vanlig jobbdag alltså vid läsårsstart:)
17:00 åker hem, som jag nuförtiden gör även om jag inte hunnit med en bråkdel.

Kroppen protesterar med huvudvärk och förkylningssymtom mot den hastiga omställningen. Från att helt avslappnat sitta i en fåtölj med kaffe och pyssla med wikipedia och sommarkursens bilder i sitt eget tempo till att konstant vara uppmärksam och  i snabbt tempo tackla alla hundratals saker som händer hela, hela tiden. Men, nuförtiden kan jag bättre det där med den chockartade starten efter sommarlovet, det är ju samma grej varje år. Faktiskt, Kay Pollacks grej, att tänka typ "hm intressant" när det inte blir som man tänkt istället för att bli arg, är ett sätt att hantera stressituationer. Tur också att man har kollegor som man kan skratta ihop med. Har lärt mig att åka hem i tid fast jag är långt ifrån klar. Jag har knep för att lämna olösta problem på jobbet istället för att grubbla på dem hemma. Man kan till exempel ha ett mantra som man rabblar för sig själv, så fort tankar på jobbrelaterade problem dyker upp i huvudet.

"Jag gör mitt bästa under arbetstiden, det tjänar jag på i längden"

I undervisningen denna kaotiska tid är det läge att ha gamla beprövade uppgifter i bakfickan som man vet brukar fungera. Hellre än att dra igång helt nya och spännande projekt på en gång tycker jag. Det händer så mycket runtomkring ändå och så många möten mellan människor.Jag har också lärt mig av misstag att det inte är någon idé att starta upp några koncentrationskrävande projekt hemma under terminsstarterna.

En  halvtimmes promenad efter jobbet är ju bäst mot stress, vilket ofta även bevisas i forskning.

En av promenadvägarna hem Eget foto

Sen varva ned ytterligare genom att pyssla ute i växthuset.

I växthuset Eget foto

Nu, nedvarvningsknep nummer tre, kanske det bästa, en spännande teveserie och lite fika! Ikväll blir det ett avsnitt ur Bron (vi har hela dvd-boxen) innan det är dags att tvinga sig själv att lägga sig tidigt för att vara i form till morgondagen.

Fika Latte Av Tim Boyd (originally posted to Flickr as Fika) [CC-BY-2.0 (http://creativecommons.org/licenses/by/2.0)], via Wikimedia Commons

Värt ungefär 500kr i timmen

500kr/h kan man säga att jag har tjänat i helgen för jag plockade tre kg gula kantareller på en timme. Om jag skulle ha köpt dessa på min närmaste affär så hade jag fått betala 3*179kr för dem. Sammanlagt ca 23kg fick vi ihop (4000kr kan man se det som). Nu är väntar lite pyssel med att rensa svampen.

Eget foto

Eget foto

Jag gick i en riktigt gammal, fin och orörd skog . Alltså en sådan skog som får en att tänka "sagoskog" eller "trollskog".

Man kan fråga sig varför kantareller inte låter sig odlas utan vidare. Det har att göra med att de lever i symbios med andra organismer för att kunna växa. Växter kan ju skapa sin egen näring från koldioxid och vatten genom fotosyntesen men kantareller kan inte fotosyntetisera utan är beroende av att andra gör det åt dem. Svamptrådarna och rötterna bildar något som kallar mykorrhiza. Det blir ett slags samarbete där svampen hjälper växten och växten hjälper svampen. Det är väl för komplicerat för att det ska kunna återskapas i en odling antar jag.
Men champinjoner kan man ju odla. Dessa bildar inte mykorrhiza, utan lever, liksom många andra svampar, av dött organiskt material i marken.

Svampar är mycket viktiga i naturen för att bryta ned dött organiskt material. Vissa svampar är rödlistade (hotade och fridlysta) och beroende av en viss miljö med vissa andra arter för att kunna finnas kvar i naturen. (Inte kantareller dock.)

Eget foto

Den typen av skog som jag gick i rymmer många olika arter, en stor biologisk mångfald. Miljöer med stor biologisk mångfald är viktiga bland annat eftersom det gör ekosystem mindre sårbara. Då är det också viktigt för människor och samhället eftersom vi dagligen är beroende av fungerande ekosystem.

Eget foto

Svampars livscykel och hur de förökar sig är rätt komplicerat. Av oklar anledning finns obegripliga bilder av denna livscykel, utan föklaring i texten, med i vissa naturkunskapsböcker. Det man plockar är det sporbildande stadie som kallas fruktkropp. Nu har det tydligen visat sig i forskning att kantareller inte minskar i antal med åren av att så många plockar den. Jag brukar ändå lämna kvar någon kantarell på varje ställe, och gömma under ett löv:) så att sporerna kan spridas och kantarellivscykeln fortsätta.

Vår femte smak (förutom salt, surt, sött, beskt) heter umami och kantareller är exempel på sådant som naturligt smakar umami. Jag gillar umamismak (parmesan och annan ost, lufttorkad skinka och salami med mera). Livsmedelsindustrin fuskar ibland med umamismaken och tillsätter glutamat, E621 bara för att livsmedel ska smaka mer umami. Det finns teorier men om att detta kanske inte helt hälsosamt.

Mononatrium-L-Glutamat By NEUROtiker (Own work) [Public domain], via Wikimedia Commons

Kantarellerna lyser ju verkligen knallgult där i skogen. Denna gula färg kommer sig av karetonoider, en grupp av molekyler som kan färga rött och gult (finns i olika varianter i morot, tomat, kantarell..) Dessa molekyler har långa kolkedjor med varannan dubbelbindning. Det här med varannan dubbelbindning är intressant i alla möjliga sammanhang i kemi. Det gör att elektronerna blir mer rörliga i molekyler, de kan bland annat absorbera och sända ut ljus av en viss våglängd och ju längre den där kedjan med varannan dubbelbindning är, desto rödare blir färgen.
Smakämnena i kantarell är molekyler som är fettlösliga (opolär uppbyggnad alltså, lika löser lika-regeln) och svampen gör sig därför bra tillsammans med smör eller grädde.
Kantareller innehåller tydligen också mycket D-vitamin (också den molekylen är fettlöslig).
Dessvärre är svamp också bra på att ta upp tungmetaller (även de är fettlösliga) så man vill inte plocka svampen på mark där det kan ha dumpats miljöfarligt avfall.
Kantareller innehåller, till skillnad mot champinjoner, inte fenylhydraziner  som kan vara cancerogena i alltför stor mängd.

Phenylhydrazine By Edgar181 (Own work) [Public domain], via Wikimedia Commons

I år finns det mycket svamp i skogen på grund av det fina sommarvädret med både regn och sol så det är läge att passa på att gå ut i skogen och kanske även ta med de som inte annars är några entusiaster. Glöm inte kaffetermos.

Eget foto

Trevligt i köket nu med svampen och tomater, sallad och kryddor från det egna växthuset.

Eget foto

Till sist, lite bilder på några växter som fanns där i skogen. (Jag måste försöka hålla igång botanikkunskaperna från sommarkursen)

Bergdunört Eget foto

Ögontröst Eget foto

Trolldruva eget foto

Ängsklocka Eget foto

Ältranunkel Eget foto

Alla kan framställa sina egna droger

ska bli intressant att se hur många träffar den rubriken ger.

Sommaren har varit helt fantastisk men nu återstår endast ett par ynka dagar av ledigheten och då infinner sig i vanlig ordning en smådeppig och rastlös oro. (Grattis alla som på twitter etc, säger sig se fram emot att börja jobba igen, själv skulle jag med lätthet kunna vara ledig ett par månader till, trots att jag har ett trevligt jobb)

Eget foto

Så, i det här läget är det bra att ha tillgång till kroppens egna droger med vilka man kan balansera  rastlösheten.

Det går att få de egna kroppen att framställa droger till exempel med löpning, dans och andra träningsformer.

Den kanske mest kända kroppsegna drogen är endorfin som kemiskt ser ut enligt nedan. Tänk att kroppen kan tillverka hela denna molekyl!

Beta-endorphin By Edgar181 (Own work) [Public domain], via Wikimedia Commons

Endorfinet är inte direkt någon svag drog. Den är att jämföra med starkt beroendeframkallande substanser såsom morfin och heroin. 

Ett exempel på när kroppen sätter in denna drog är vid tuff löpning. Detta kan leda till att kroppen hamnar i ett tillstånd som kallas runners high på engelska. Historiskt kan man tänka sig att drogen varit viktig för vår överlevnad då det var viktigt att orka fortsätta springa i snabb takt vid jakt och flykt.

Jag brukar springa stockholms halvmara, S:t Eriksloppet, 21 km (dags om drygt en månad) och då går det vanligen tungt och benen börja göra ont efter ca 14-15 km men känslan alltså efter 17-18 km, om det här med endorfinerna fungerar och smärtan i bästa fall försvinner. Då ger de sista kilometerna bara lyckorus istället för att vara en hemsk upplevelse. Ser fram emot årets lopp och träningspassen innan det.

Här kan du läsa mer fördjupat om biokemin vid löpning

Droger är ett ämne som nästan alltid fascinerar vilket är tacksamt inom kemi- och biologiundervisning.

Till exempel opiaten morfin  är intressant både ur ett kemiskt, biologiskt, samhällsvetenskapligt och geografiskt perspektiv.

Men, det är också intressant tycker jag, att ägna fokus åt att läsa om hur starka effekter som kan uppstå kemiskt i kroppen utan intag av någon konstgjord drog. Exempelvis genom att jämföra morfin och endorfin.
Min gissning är att man i allmänhet underskattar styrkan hos de kroppsegna drogerna.

Eget foto

Mitt tweet efter förra årets halvmara:

Haft ett drygt två timmar och 21 km långt hallelujah moment genom soliga, vackra Stockholm idag
— Linn Gustavsson (@LinnGustavsson) September 17, 2011