Sunday, December 19, 2010

Entreprenöriella och trendiga

som vi är, (efter ett antal studiedagar) så..

1. ..visade vi den här filmen för eleverna i fredags. Den spontana kommentaren var att filmen liknade reklam. Men visst är den väl pedagogisk när det gäller att kort förklara poängen med projektbaserat lärande?



2. ..gav vi eleverna en tabell där de skulle värdera sig själva och sin insats i kursens hittills genomförda moment, sätta sina mål inför vårterminen och sedan fyllde vi på med våra egna kommentarer. Är det formativ bedömning?

Men, varken 1 (det som nu kallas entreprenöriellt lärande) eller 2 (det jag tror är formativ bedömning) känns ju egentligen som någonting helt nytt? Så har väl många lärare jobbat i hur många år som helst. Eller?


Själv är jag egentligen också lite intresserad av (inte kanske lika trendiga och kanske inte ens vetenskapliga?) begreppet flow och hur man kan  få in det i lärsituationer. Men det kanske hör ihop med projektbaserat (entreprenöriellt) på något sätt?

Bilden är från Wikimedia Commons

2 comments:

Björn Kindenberg said...

Formativ bedömning är för mig mer att man låter undervisningens fortsatta upplägg avgöras av elevernas kunskaper. Om eleverna (och sedan ni som lärare) värderat insatsen under det gångna momentet så är det väl mer summativt (vilket alltså inte är fel, men inte bör blandas ihop med formativ bedömning).

En formativ bedömning (som jag uppfattar och använder begreppet i min undervisning) är mer av en diagnos. Utifrån vad eleverna visar för förförståelse lägger jag upp min undervisning.

Jag har prövat att låta eleverna sätta upp mål, och det kan i och för sig vara bra, men lärandet blir inte formativt av detta. För att det ska bli formativt måste man som lärare lägga upp undervisningen utifrån de mål eleverna satt upp (om de nu verkligen ska sätta upp alla mål själva kan man diskutera).

I praktiken innebär det alltså att jag som lärare får vara väldigt flexibel, men samtidigt jobba etappvis. Jag gör inte alltid diagnoserna skriftligt (eller vad sjutton, jag har ju bara jobbat som klasslärare sedan i augusti, så jag har väl egentligen ingen rutin alls =), oftast är det muntligt som jag "känner mig för" om vad vi behöver gå igenom för moment för att nå kursplanemålen.

Det betyder inte att jag hittar på ett nytt arbetsområde varje dag, men det har blivit så att jag justerar inriktningen veckovis (ibland dagligen...). Som väl är har jag uppfunnit mitt alter ego "Doktor Robot", en synnerligen impulsiv och vetgirig figur från yttre rymden som ger eleverna olika uppdrag. Doktor Robot kan snabbt ändra sig gällande vad han behöver ha information om härnäst. Mina tioåriga elever verkar tycka att detta är helt normalt :)

Detta bara lite tankar om vad jag själv uppfattar som formativ bedömning/lärande alltså! Jag vill nog också betona att det är vad jag tror är formativt...

Linn said...

Å, vad trevligt:) En rekordlång och intressant kommentar. Men kan det då inte vara både summativt och samtidigt formativt? Det här handlar om en livskunskapskurs som vi har passat på att koka ihop så att den passar våra syften, nämligen att eleverna ska lära sig

att ta ansvar
att samarbeta under olika förhållanden
att planera
att organisera
att skapa hållbara system för ordning och reda
att fundera över framtiden efter gymnasiet
med mera

Man skulle ju se hela hösterminen som en enda lång diagnos eftersom samma förmågor kommer igen under vårens moment (vilka vi utformar i samråd med eleverna). Men att under våren ska det vara tydligt vilka betygskriterier som gäller utifrån den här summativa/formativa bedömningen.

Det låter utmärkt praktiskt att ha ett alterego som Dr Robot:)men jag känner på mig att skulle jag försöka köra samma sak så skulle omgivningens slutsats bli att det slutligen slagit slint totalt för mig